4/7 Den nya stadens namn
Jag vaknade gott. Lite öl och cider alltså. Cider kan vara det nya goda. Bra avslut på det. Mina små ungdomsgrannar höll på till sent på kvällen. Mycket prat och stök såsom ungdomen hör till. Inget störande. Jag hade annat att tänka på.
Kissade 02.20 och sedan 06.15. Bra tider att kissa.
Jag somnade aldrig om efter sena kissen utan låg och funderade på dagen som skulle komma. Jag åt min beskärda del av frukostbaguette från igår och drack mitt vatten till det. ”Gott och stärkande.”
Klockan var 08.00 när jag steg ur förläggningen och gjorde allt i ordnung. Tältduken var blöt så den skulle torkas och tältgolvet behövde sig också en tork. De fick sättas på tork i den sporadiska solen. Alla väderleksrapporter hade sagt regn om morgonen och lite sånt skärp. Fröken Madame på campingen hade förkunnat ”Jag tror inte det blir regn imorgon utan ganska bra på morgonen”. Fröken hade rätt. Solen sken stundtals. Vid 09.00 hade allt torkat klart och det var dags att bege sig. Jag sade adiö till Fröken och sedan irrade jag omkring i världens minsta franska stad och hittade inte rätt väg. Tog nog 30 minuter innan jag kom till affären och kunde köpa en liter energidryck och en halv meter baguette inför dagen. Klockan var då ca 09.45. Hade ödslat mycken tid på att cykla fram och tillbaka. Mina skills tillsammans med Google Maps är begränsade. Oftast cyklar jag tvärtom. Eller ja inte oftast. 90% cyklar jag tvärtom. Men sen blir det bra.
Cyklade egentligen bara på som alltid på morgonen. Lite franska städer passerades och lite franska byar genomfardes. Inget särskilt med dem mer än att de var kustnära och därför hade många turister som tycker kustnära franska städer och byar är supermysiga. Jag var vid kusten och kunde se ganska långt framför mig. Såg en stad som var genomdränkt av regn på mils avstånd. Det var såklart morvind och molnen var oroväckande mörka. Cyklade på i kanske 20 minuter innan jag insåg att nu jävlar kommer regnet. Jag stannade och satte regnskrud på. Sen kom regnet. Vilket regn som kom! Men kraftig motvind och att jag cyklade genom det gjorde att det bara var regn för mig i ungefär 10 minuter. Sen såg jag att det drog vidare bakom mig. Mycket gott. Men jag var blöt så fick cykla mig lite torr igen. Ingen direkt värme med 20-22 grader och 150% luftfuktighet men det gick ändå.
Då var klockan ca 25 km. Cyklade på och tyckte jag var väldigt sen på bollen. Klockan var över 12 och jag hade bara gjort 38.8 km när jag tog lunch. Satt på parkbänk och åt rester från gårdagens tabolehlunch och gårdagens middag. Mycket bra blandning. Lyssnade på ljudbok och var lite allmänt nedstämd pga allt går så långsamt i motvinden medan fortsatt alla motcyklister cyklar så jävla fort utan att ens röra sina pedaler. Men det var en stärkande lunch.
Hände nog inte så mycket mer än att jag cyklade efter eurovelon och den är ganska fin. Det var inte mycket vägar utan en hel del konstiga och vackra våtmarker som cyklandes. Många skogsvägar som passerades och väldigt många bonjour som utdelades. Det är många som cyklar söderöver vilket jag kan förstå då en inte ens behöver cykla för att komma fram. Men hur som helst mycket trevligt.
Vid 80 km tornar molnen åter upp. Mörkermoln skymtas och mitt lynne följer likaså. Jag ser en affär och köper två nektariner och en Coca-Cola med socker. Stoppar de i väskan i tron om att jag ska bli glad över dem. Cyklar vidare. Kommer till ett stadsområde som är turistigt. Vid första droppen regn tvärnitar jag och går in på första ställer jag ser som ser ut att ha pommes. De har pommes! Jag köper pommer för 2.8 euro. Bra pommes. Jag äter pommes medan regnskuren på 1 minut går över. Förbannar regnet i två minuter och efter min pommesstund surar jag fem minuter extra och beger mig åter.
Iom min sena och sega står på dagen och det faktum att jag alltid väljer att cykla mot vinden så tänkte jag bara att 100 km får räcka. Det är inte mycket men fan det får räcka. Cyklade på efter att jag bestämt mig och cyklade genom kuststad. Cyklade ut från kuststad och längst vägen ser jag en cykelväska som står längst vägen. Utan ägare. Mycket märkligt. Den står liksom prydligt och i rätt läge uppställd mot ett räcke. Knäppt tycker jag. Jag stannar och begrundar. Tycker synd om cyklisten osm glömt den/tappat den. Hur en nu ens kan tappa den cykelväska. Det var iofs inte Vaude men ändå. De har samma sorts mekanism. Jag tar ett foto på väskan för tänkte att jag skulle föreviga denna stunden. När jag tittar upp från mobilen efter jag tagit fotot så står såklart en police municipale där. Rutan nerrullad och jag blir fransktalad till av en ung polis. Hon franskar mig och jag bedyrar att jag inte är från republiken. Hon börjar engelska mig och jag säger att jag just såg väskan och att den ligget längst eurovelodyssen. Lite snack om väskan och hur den inte är min och sedan hoppar hon ut och börjar öppna den. Hon säger att där är lite laddare och saker till sin kollega i bilen och sedan hittar hon en plånbok med körkort. Då tar hon väskan och stoppar i bagageluckan och vi säger adiö till varandra. Mycket trevligt och konstigt möte med polisen. Men skönt att det var polisen som hämtade väskan och inte någon oklar fransk skum typ med en halv cigg i munnen.
Efter polisen så cyklade jag bara 10 km till. Kom till en by som har likt alla kustbyar minst tre Campingar. Hittade en camping municipale och det kostade bara 10 euro. Innan dess hade jag cyklat till Super U. Handlade öl, cider och mat. Fan vad mat jag handlade.
Det var cykelpriser så jag delar campingplatsen men en annan cyklist. Spelar inte så stor roll för det är rätt väl tilltagen plast och vi håller nog dme meter mellan tälten. Efter att jag hade lagat och ätit min middag och sparat resterna till frukost och lunch imorgon så drog jag ner till stranden. Där kunde jag inte vara speciellt länge för det blåste så fruktansvärt. Atlanten har ett och annat att lära oss.
Jag fick äran att idag dela ett glas cider med min campinggranne. Hon kommer från Brest och har cyklat från Nantes och har tre dagar till att cykla. Nästa år skall hon till Slovenien och cykla och sedan cykla längst Danaub. En dröm jag har men inte kan förverkliga så länge Orban sitter på makten i Ungern. Mycket trevligt snack. Tvungen att förhöra när hon skulle börja cykla imorgon och vi delar klockan 09.00 som cykeltid. Mest så jag inte väcker henne när jag börjar rodda. Hon vaknade mellan 07.00-08.00 sade hon. De jag hade som grannar idag, grabbarna och en annan ”speciell familj” sov mycket längre än så och jag vidtog oaktsamhet i mitt roddande. Det va mycket kroppsliga ljud från den speciella familjens sida.
Solen glider ner för natten och jag skall göra mig vacker för att sova. Om vi har otur så hörs vi imorgon. Om inte har jag inget testamente än men hälften av mina tillgångar skall gå till välgörenhet för synskadade i Europa och den andra hälften skall gå till något som har med småfåglar i Europa att göra. Länge Leve Konungen!
