Hade en väldigt trevlig sista natt i tältet igår. Sovb som en stock och kissade bara en gång. Gicetvis var det regn under natten och jag kissade i buskage till minicamping ens grannar. Det var ändå regn ute så ingen kunde bry sig mindre förutom grannen då kanske
Det regnade lite om morgonen också. Åt frukost på baguette, alpro chokladdryck och en energidryck och vatten. Jag laddade alla mina saker och gjorde allt nödvändigt. Klockan 09.00 var jag redo att cykla till mot friheten från kontinenten.
Efter tre km kom jag till den tyska gränsen som bestod av annan färgad asfalt och en skylt där det stod ett tyskt gatunamn istället för ett Nederländsk. Hade 22 km kvaf till Meppen via de fantastiska cykelvägarna. Såg inget speciellt kul på vägen men kom i alla fall fram utan problem. Hälsade lite moin på folk och hade det ganska trevligt ändå.
Väl i Meppen hittade jag tågstationen och där fanns ingen person attprata med utan jag köpa biljett från automat men den ville envisas med att bara skriva tyska och jag ville ha en speciell biljett jag inte visste namnet på.
Det hela slutade med att jag registrerade ett konto på deutsche Bahn och köpte en digital hela-jävla.-tyskland-biljett för 44 euro. Tillsammans med ett fahradkarte för 6 euro kan en ta samtliga regionaltåg i Tyskland med detta från 09.00 till klockan 03.00 dagen efter. Tyskarna de kan när de vill.
Jag hade en färdplan i mobilen från DBahn-appen och den önskade mig ta fem olika tåg. Det var bara ett problem. Tåg nr två innebär en platsreservation till Astrid. Jag var mycket oroad. Men tänkte att jag ringer DBahn när jag kommer till Leer som var första stoppet. Jag ringde och knappade in mig på den engelska cykelsektionen. Det svarade en tysk och jag sade att jag pratar bara lite tyska… Han sade direkt ”moment bitter” och tryckte mig vidare till en engelsk kundtjänst som inte svarade på 20 minuter. Jag hade faktiskt tänkt prata tyska med killen först. Så jag ringer upp och samma sak händer igen när jag försöker prata tyska med en annan, han frågar om jag pratar engelska även när jag tycker det går ganska bra på tyska, jag säger ja jag pratar engelska i tron om att han ska börja prata engelska med mig. Nej han trycker direkt bort mig till engelskan trots att jag förklarar att jag stått i kö i 20 minuter utan svar.
Jag lägger på luren och hittar en tysk som har en cykel på samma perrong som jag. Frågar om han också skall till Bremen med cykel. Det skulle han. Frågade om reservation och sånt och han trodde inte det. Mitt hjärta var lättat. Tåget kommer och Astrid tar sin plats. Inga problem. Efter två stationer kommer kontrollanter, de skannar min biljett och jag visar glatt upp min fahradkarte jag köpt. Han undrar vad vad sysslar med och han babblar om att en måste ha reservation för att ha cykel på detta tåg. Jag spelar dum, han kollar sin mobil och ser att det inte är reserverat någon cykel fram till Bremen och jag blir fri. Samtidigt har Heero, killen som hjälpte mig på perrongen och har börjat prata med de två konduktören. Allt bra bra och jag säger typ ”It is ok?” Konduktören kollar på mig och säger. ”It is NOT ok, but fine”. Haha riktigt bra. Efter det kände jag mig bättre.
Heero kom sedan fram och berättade att han skulle cykla i Sverige i augusti. Vi bytte whatsapp för tänkte om jag kunde hjälpa honom med något så hade ju det varit trevligt det också. Så mycket hjälp jag får av folk så är det dags att betala tillbaka lite.
Tror ni jag satt säker på tåget hela resan? Såklart inte. Vid en station stiger två tyskar med cyklar på. De går mot Astrids cykelplats och jag börjar dona och flytta henne. Frågar om de har reserverat vilket de har. De frågar mig samma och jag säger nej. Inser att jag nog måste av tåget. Men då kommer konduktören och säger att de minsann är i fel vagn och får flytta sig. Världens bästa. Vi sitter säkert! Dock oroar jag mig på samtliga tre framförvarande stationer innan Bremen. Men inga konstigheter.
I Bremen var det byte till ett riktigt vanligt regionaltåg till Hamburg. Här var det verkligen inte några konstigheter. Bara in med cykeln i dubbeldäckare där nedersta våningen är till för cyklar, barnvagnar och allt annat som tar plats. Mycket trevligt. Till och med så trevligt att jag här kissar på toaletten.
I Hamburg bytar jag tåg till ett mot mitt älskade Lübeck. Riktigt tråkigt att en inte kunde spendera lite mer tid här. En riktigt mysig stad. Heller inga konstigheter med detta tåget som har en lite mindre sektion för barnvagnar och cyklar men än bättre än något svenskt dito.
I Lübeck måste jag slicka mina sår. Jag måste boka resa över sundet. Samtliga resor till Malmö var slut. Hade hittat en som gick 21.45 till Malmö med hytt för 1650 kr tidligare under dagen men det gick knappt att använda telefonen då för sätt på tåget och uppkopplingen hackade som bara den. Nu fanns inte den resan kvar så jag gick till McDonalds och köpte mig ett 9-pack McNuggets som var från Beyond Meat så de var veganska. De smakade som mat och var djurfria.
Kollade runt lite och TT-Line hade en avgång klockan 22.00 som kisade 1180 kr. Fine fick bli den. En hytt kostade därtill 1800 kr extra. Fuck det. Det fick bli en Vilostol för 190 kr istället vilket är obligatoriskt om en inte har hytt. Tog tåget över till Travemünde SkandinavienKai som var sista tåget och sedan checkade jag in på färjan. Rummet med stolar har väl kanske 20 personer till utrymme. När jag var där nere och kollade senast så var 8 upptagna totalt inklusive mig. Jag har mutat in en stol längst bak. Vis av erfarenhet så har jag tagit med mig kudde och sovsäck. Har även ställt ett flak öl vid min plats som jag köpt på båten.
Åh just ja! När jag står i kön och skall checka in läser jag att cyklister har ett väldigt obligatoriskt krav att ha gul reflexväst. Märkligt tycker jag men jag orkar inte bråka med tyskar även om jag checkat in här många gånger förr utan någon jävla väst. Det är lite tid innan incheckningen börjar så folk är ute och rastar sina hundar och sig själva. En kvinna en bil bort kommer just tillbaka med sina tre små hundar. Bilen är från Luxemburg så jag frågar henne på engelska om hon möjligtvis har en gul reflexväst jag kan låna. Hon säger ja men den är till hennes bils säkerhet. Jag säger något och sen börjar vi prata svenska. Visar sig att hon bor i Luxemburg men är på väg till hennes nyköpta hus på öland. Mycket trevligt sällskap i väntan på att vi ska checka in. Jag får låna hennes väst och sen checkar vi in. Men när jag gör det så kommer det två andra cyklister och de har fan inte några jävla västar på sig. Men men, tysken gör som tysken vill.
Nu måste jag hitta kvinnan med västen och återlämna den. Jag har hittat hennes bil men tycker det är sjukt snutigt att bara lägga den på bilen. Tänker att om jag inte hittar henne ikväll vilket jag inte tror för hon skulle mest vara i sin hytt med hundarna så kommer jag kunna hitta henne imorgon när hon sitter vid sin bil. Annars blir det ett jävla detektivarbete att leta upp henne på nätet och skicka ersättning.
Vi får se hur det går att sova inatt. Tänker att alkohol kan göra susen så jag blir mer återhållsam med att dela sovutrymme med massa löst folk. Tältets ensamhet har ju varit min melodi den senaste månaden.
