Sov väldigt gott inatt. Tydligen var jag lite trött från stormen natten innan. Kissade en gång mot träd utanför tältet. Inget konstigt utan var bara väldigt skönt. Det är väl egentligen bara när kissarna blir osköna som en bör oroa sig. En normal kiss är en skön kiss.
Tyvärr vaknade jag igen och var tvungen att leva. 07.20 åt jag frukost i tältet. Min fantastiska Pain Riche från gårdagen och en Coca-Cola jag köpt av fröken i disken på campingen. Eller fru iofs, hon hade barn och ring. Det var en allmänt fin morgon. Tältet låg i halvsol och det blåste fint i förmodad framtida svansvind.
Gjordt mig så redo. Klockan 08.45 var jag klar till avfärd. Hade laddat lite under morgonen och mobilen hade 100% och det var lite sol men 15 grader. Gick till receptionen för att hämta min beställda baguette. Fröken fru frågade om det var en angenäm natt och jag svarade ja verkligen. Gav lite beröm till campingen som jag innerligt gillade för vilket hon blev glad. Hon frågade om jag sov bättre än natten innan med storm och helvetets kval, jakande skrattade vi lite och skiljdes åt som vänner. Jag köpte en Coca-Cola till.
Meningen med dagen var att få känna den friska luften från en monarki igen. Efter Trikolorens kvävande andetag såg jag fram emot den sanna parlamentarismen igen.
Jag hade tydligen bara 6 kilometer till Calais. Det var nedförsbacke iom att campingen låg på 80 möh och Calais ligger på havet svindlande höjd.
inga konstigheter. Var rätt soft att cykla. Calais försvann i fjärran och sedan var det Dunkirken som låg för mål. Jag hade så sjuk medvind att det knappt behövdes pedala. Så skönt det var. Gled mest omkring och hade det gött. Dock så när jag började närma mig Dunkirk och efter tunneln och sånt skit så blev det så jävla skabbigt och smutsigt och skitigt.
Det stog kundvagnar överallt och folk Gick omkring med fulla kundvagnar och hade sig. Längst järnvägsspåren gick folk fram och tillbaka. Riktigt hemsk syn. Vi kan väl säga så att det knappast var franska medborgare det handlade om.
När jag skakat av mig den synen väntade ett decathlon. Kände att jag kanske kunde behöva en halv tub gas till utifall jag skulle behöva en halv tub gas till utifall min nuvarande tub med gas fick slut på gas.
Köpte gasen och då var klockan strax över 12 och jag hade lagt 52 km bakom mig. Lunchen utanför Decathlon bestod av lite baguette, en cola från morgoncampingen och en linssallad med quinoa och solrosfrön från Lidl. En kvarter senare var det dags att bege sig.
Det blåste in ett regn innan Dunkirk. Jag sökte skydd i en busskur tillsammans med än dam. Visade sig sedan att damen skulle ta bussen så det var inte alls så förbrödrande som jag trodde det var Även om jag nu räknar henne som en livslång vän. Jag hade ju nickat ett hej till henne. Hon hade också nickat tillbaka.
Regnet avtog efter damens busspåstigning. Begav mig och inget dramatiskt hände. Dunkirken förverkandes och det var fin väg därifrån. Vinden var stark i ryggen. Cyklade på bra och helt plötsligt var jag i Belgien. Republikens klor hade släppt mig. Kungamakten var åter glänsande. Vägarna förändrades och skyltarna byttes ut. Jag cyklade visst liiiite fel och fick uppleva lite inland idag. Inte mycket men lite mer än vad som kanske var behövligt. Ändå ganska mysigt. Kusten är vad kusten är. Jag kom till kusten igen och cyklade flera miöl längst den. Det var lite skönt att nu efterhand ha cyklat lite mer inlandet.
Cyklade kusten så det stod härliga till. Enda problemet var att strandpromenaden som leden går på vår full med folk. Fick kryssa oss fram men det var okej. Långa sträckor där vi kunde hålla god fart utan vidare ansträngning till dramatiskt hav om vänster skinka.
Efter 130 km var det dags att hitta nattlogi. Hittade en affär och ja, vilket himmelsrike. De hade en vegansk sektion. Köpte korvar och tofu och lite annat sånt som jag saknat under franska döden. Fan vad fint det var. Köpte även ölen Puur från La trappen. Ett kloster i Nederländerna jag besökt två gånger. Mycket gott men inte såsom jag kommer ihåg det. Ändå okej.
Nu ska vi se, vad händer mer idag…
I staden Oostende åkte jag färja i fem minuter för att korsa en hamn. Det var lite kul och väldigt gratis. Annars var det mest rakt och fint cyklande med stark medvind som gällde i dag. Solen sken och jag borde ha kladdat på SPF men jag ”glömde”.
Ah just ja. Jag var ju givetvis tvungen att kissa en sista gång som adjö till republiken. Det skedde en km innan gränsen till Belgien. Det var en fin kiss men lite stressad för jag såg att fler cyklister kom mot mig. Fick pressa på lite men det var okej för den var riklig och inte alls så uttorkad som den hade kunnat vara.
Campingen kostade mig 17 euro men då fick jag två mynt att duscha med. Varje mynt betingar 6 minuter dusch. Jag gjorde av med ett mynt under kvällen ocj funderar på att kanske använda ett imorgon morgon. Det hade absolut varit en sjuk grej, duscha på morgonen. Vi får se. Kanske ger bort myntet istället.
Men ja, det är skönt att ha kommit till ett ställe där man pratar germanska och inte latin. Här kan jag förstå texten och ad som sägs. Kanske inte till 100% men så mycket så det inte är några problem. En civilisation i alla fall. Det är mycket tyska här också.
Jag är lite blandad just nu om hur jag skall göra. Det är fortfarande många mil hem till Malmöet. Det givna är såklart att jag kommer cykla genom Belgien. Då kommer jag till Vlissingen efter en färja. Ska jag börja leta tåg mot Hamburg därifrån? Är jag och Astrid redo att säga nej till asfalten? Egentligen tror jag det. Vi får se imorgon men vi vill nog hem snarast möjligen. Aachen får vänta.
Det var en mycket bra dag idag. Inga bilder kommer till dagens inlägg för den belgiska täckningen är under all kritik just här på denna campingen.
Gud bevare Konungen!
