10/7 Pontorson
Kommer knappt ihåg morgonen. Ha visst fan, var på anarkistcampingen med fri placering och dyra ölen. Som det kan gå. Sov mycket bra då jag visst jag hade placerat tältet i bra läge mot morgonsol. Kissade 01.40 mot träd i närheten. Det var mörkt och jag undrade varför det inte lät när jag kastade vatten. Om morgonen visade det sig att det låg granris där. Bra förklaring.
Jag vaknade vid 03-tiden och frös som en krokodil. Visade sig att jag struntat stänga innertältduken. Riktigt nybörjarmisstag som aldrig hänt förut. Jag stängde och fortsatte sova. Vaknade någon timme senare av att någons avkomma skrek mamma. Helvete vad det skreks. Aldrig hört något så hjärtskärande förut. Det var som att mamman hade dött i barnets närvaro. Fy fan vad barnet skrek. Svårt att somna men jag somnade ändå.
När jag vaknade vid 06.42 såg jag att det fanns två stora spindlar i tältet. Brukar aldrig vara så men kom ihåg att jag glömt stänga tältet under någon timme om natten. Motade försiktigt ut dem och började äta min frukost av kex, vatten och energidryck.
Gjorde de vanliga bestyren som sig bör och hälsade på herr Tyskpakistan som hela tiden sade mitt namn när han pratade med mig. Jag hade glömt hans namn en sekund efter vi hade hälsat så jag bara log och pratade på.
Vid nio som vanligt var jag redo och begav mig till den lilla minimarket som campingen hade. Behövde en baguette inför dagen. Den kostade lagom och jag började cykla.
Hände egentligen inte så mycket de första timmarna. Det var mest upp och ner och upp och ner och sen upp och ner igen. Kusten är ett icke platt område. Men det var kul ändå om än frustrerande att ligga i 8 km/h i uppförsbackarna. Huvudmålet idag var mont Saint-Michelle. Jag och fröken M samt kära Mäster Vilses såg det på avstånd för 12 år sedan men nu ville jag se byn/ön på riktigt.
Men jag går före nu. Innan dess så behövde jag köpa vätska. Jag hade kollat upp en affär i en liden by om vägen. Kom dit och var glad. Helvete heller att de var öppna. De hade ju tre timmar stängt för lunch de fransösiska fransoserna. Muttrade onda ord om republiker och började röra mig därifrån. Det var 26 grader och solen sken med motvind och jag hade en liter blandad vätska med mig vilket inte hade räckt till fyra timmar till. Men skåda då min stålstjärt se en fyr i natten brinna. En liten bar hade öppet i byn som också sålde saker. Massa chips och icke rena och veganska produkter men sprit i mängd. Jag frågade om Eau och hon hade både det och Coca-Cola. Köpte 1.25 kg cola med socker och 1.5 kg vatten. Kostade 3 euro. Colan stod för 2.4 av det. Mycket god affär.
Cyklade vidare och tror nog inte det hände så mycket mer. Både EV4 och vanliga vägar och sedan EV4 igen. 20 km innan Mont Saint-Michelle så visste jag inte vägen och körde en säker väg på landsvägen. Då cyklar en gammal gubbe upp bredvid mig och frågar om jag inte skall till Saint mont-michelle. Oui! brister jag, han dunderpratar då franska och jag säger min vanliga standard att jag kan ingen franska. Han pratar då i glosor och det visar sig att jag är ju helt käpprätt åt helvete fel på det. Han cyklar mig tillbaka 400 meter och påvisar EV4 igen och säger att den är minsann bra. Jag tackar och önskar guds väl. Nej det gjorde jag inte för jag vet inte hur jag säger ”gå med Gud” på franska. Men jag önskar jag kunde det. Jag skall fråga en franskös om det någon gång. Jag skall också fråga fraternitefolk om när en egentligen byter bonjour mot bonsoir. I min värld borde det vara klockan 18.00 prick. Oklart. Jag har upplevt olika. Kanske måste fråga typ en polis eller något.
Jaja, kommer till byen. Cyklar den långa 4 km bryggan ut. Helvete vad turister där är. Magnifikt är det också. Astrid står lutad mot muren och jag går in för att ta mig en kik. Det är värsta kommersen där. Barer, creperier och souvenirbutiker överallt. Riktigt fett alla de små trånga gränderna. Hönsen går fritt och allt är fröjd. Jag har siktet på kirkan oppe om topp. Men i Guds ära ber de om betalt för att besöka och be om lov för att be en bön. Icke sa Nicke att be för betalda pengar. Be gör en och sedan donerar en pengar i kollekt. Jag gick tillbaka mot till Astrid för tyckte inte om att hon stod obevakad tillsammans med hundratals turister alldeles själv. Men först köpte jag lite souvenirer såklart.
Jag tog sikte mot en camping 10 km bort i en by som hade affärer vilka var öppna denna måndag. Det är ju ändå måndag i detta land som inte har någon logik. Jag köper på mig det vanliga, någon öl, cider från normandiet som jag tydligen nu har korsat till istället för från Bretagne. Mat och vatten. Kassörskan är typiskt fransk gammal tant och börjar pratar massa strunt med mig. Sen blir det ursäkter och hon räknar alla sedlar i kassan under fem minuter och kallar på personal som kommer och hämtar dem. Bakom mig står en nederländsk familj och undrar vad fan som händer samtidigt som jag också undrar vad fan Frankrike sysslar med. Men jag får köpa mina saker och sedan drar jag mot campingen.
Det är tre stjärnor här och kostar mig 20 euro. Dyrast i Repubilk än så länge men jag får min egen tomt och fröken i receptionen som av någon underlig anledning doftar lite intorkad svett säger att det är försent att beställa baguette för mig för hon har redan ringt bakeriet. Men hennes, vad jag tror är mamma med tanke på deras likheter av näsor och attribut, säger att det ska nog finnas en baguette till mig imorgon klockan 08.00 ändå. Gott så. Hennes svettdoft gjorde inte så mycket för jag vet faktiskt vad jag själv stinker. En härligt syrlig blandning av sur svett, ensilage, kiss och dumhet. Hennes doft var snarare en frisk fläkt av normal människa. Hon hade glasögon med svarta ramar som såg ut att vara med guldfärg inuti. Brunett och av medellängd. Hon såg väldigt fransyska ut med den typiska bitande brytning av fransk-engelska. Inte alls som den helt uppdiktade engelskan med paneuropeiska brytningen på spanska jag har börja lägga mig till med. Den låter riktigt illa. Tyska ord smyger också sig in där ibland har jag märkt när jag pratar och när jag inte kan de tyska orden så kommer det danska. Ibland hela meningar på germanska också. Prata fan aldrig engelska med mig för det blir bara kaos. Jag kan bara paneuropeiska.
Allt som allt en väldigt trevlig dag. Förmiddagen var blandad av konstiga mörka alleer och backar medan eftermiddagen och den kust jag nu cyklar österut har varit platt och fin med 50% medvind. Det var skönt att skippa EV4 varje gång jag gjorde det. Det kommer fortsättas med. Genvägar är snabbvägar hem till mitt älskade Sverige och de små liv som ger mig mening där.
På campingen. Jag cyklar till min plats nr 72. Där står en bil. På tomten mittemot blir familjen från affären 20 minuter tidligare väldigt upptagna med att vilja flytta bilen. Kul sammanträffande. Jag säger att de får gärna ha sin bil på min tomt om jag får ladda min mobila telefon hos dem. De säger att det går så bra så. De flyttar ändå sin bil till sin tomt.
Jag lagar mat och dricker lite öl och skriver lite lögner som ni får läsa och sen så går jag tillbaka för att hämta min cider från normandiet. De frågar om jag vill ladda min mobil men jag får ladda min Powerbank istället vilket är mycket bättre för den tar flera timmar att ladda upp medan jag nu sitter i tvätteriet och dricker cider och ful-laddar mina hörlurar och mobilen. Ja jag lade till bindestreck så ni inte tror fulladdar endast. Givetvis fulladdar jag med fulladdning men jag fulladdar också även utan fulladdning.
En mycket bra dag idag och jag ser så väldigt mycket fram emot imorgon. Den campingen och mannen jag förtalte tidigare om anträffas imorgon. Det blir en vilodag på ca 83km. Även om Yves inte är där eller om hans själ gått vidare så kommer det vara en glädje att besöka den byn jag tänkt så mycket på i flera år till och från. Det var där jag lärde mig vad ett leende och en glad hälsning kan leda till. Hur det än faller sig kommer det bli ett fint avslut på tolv års tänk. Regnéville-sur-Mer oxh Yves är sedan lång tid etsad i min själ.
18 dosor kvar efter inventering. Alltså max 15 dagar kvar i utlandet